wohooo

Imorgon drar jag till vackra paris där jag ska ta massvis med bilder, ska njuta av varenda minut av den här resan.. Efter paris kommer vi bege oss mot Barcelona och sedan Rom.. Och så är jag och min syster tillbaka lagom till min födelsedag, för det är inte långt tid kvar alls.Känner på mig att det kommer bli en underbar resa.. med bästa sällskapet.. Skönt att komma bort och ta semester för en gångskull efter att ha jobbat nästan hela sommaren så förtjänar jag det här :)
Så imorgon säger man Hejdå Sweden.. HEJ PARIS!

e n s a m

Och nu står jag här på mina egna fötter. alldeles Ensam.. men inte ens mörkret kan skrämma mig nu. För just idag är jag stark!

åhåhå fastnade direkt

Det är inte det att han ska dö. Det är inte det att han har suttit och väntat i fyra och ett halvår. Det är inte det.
Straffet, det riktiga straffet, är att veta när.
Inte sedan. Inte när han är äldre. Inte långt därborta, så långt att han slipper tänka på det.
Exakt när.
Vilket år, vilken månad, vilken dag, vilken minut.
När han ska sluta andas.
När han inte längre ska känna, lukta, se, höra.
Någonsin.
Bara den som är dömd att dö en exakt minut kan förstå hur jävligt det är.
Allt det där som gör döden nästan uthärdlig för de andra ovissheten, att slippa tänka eftersom man inte vet.
Han vet.
Han vet att han ska upphöra om sju månader, två veckor, en dag, tjugotre timmar, fyrtiosju minuter.
Exakt.